Det börjar bli vår nu. Idag var jag, Elle, Johanna D & W, Linn, Alida och Josefin vid havet efter middagen. Solnedgången såg förvisso oroväckande mycket ut som en vy över Mordor, och jag kunde inte låta bli att nynna på mitt egenkomponerade medley mellan Darth Vader-jinglet och Svansjön, men det var vår i luften. Och det var bra. Har saknat det.
Igår kväll satt jag på trappan utanför dörren och läste Katarina Kieris Ingen grekisk gud, precis och njöt av dagens sista strålar. Det är något med dem som får mig att känna att jag inte behöver. Behöver inte tänka, inte bry mig, inte bekymra mig. Som mest låter mig vara. Det är en väldigt skön känsla. Gör att man vill ta vara på solnedgångarna.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar