Det är inte så lätt att hänga med alltid. Har idag haft ett obehagligt wake up-call, nämligen att vardagen inte försvinner bara för att jag gör det.
Det visar sig trots allt att terminen inte är slut, att allting inte ordnar sig självt och att man inte kan slappna av någon gång. Men nu är det nog.
(Nej, det är det inte, för på något sätt fuckar jag alltid upp det för mig själv och gör mer än jag bör och ändå blir det bara skit av det.)

Men min Numbers-box har kommit och jag har med mig Munchkin Impossible hit och solen skiner även i världens ände.

Sammanfattning av den senaste veckan: Estland var bra. Estland var jättebra! Och Skåne med alla jag känner är lika bra som det alltid har varit, alltså oslagbart!

Mätsä-mansikkamössan (nej, så stavas det nog inte - Josefin, kommentar tack!) gjorde Tallinn osäker.

Under helgen hann jag träffa lillebror Simon som jag inte sett på flera månader! 9 år och bara 15 cm kortare än jag.

Och Oswald njöt i trädgården hemma i Åkarp.