Malmö.

Malmö är bra på många sätt. Men det är fan dåligt på lika många sätt. Ikväll satt jag på en pub på Möllevångstorget med en väldigt god vän. Vi satt, efter många om och men om huruvida vi vågade eller inte (av flera anledningar, helt berättigade, visade det sig) vid samma bord som två totala främlingar till oss).
Två manliga främlingar. Som fick tillskott av två kompisar (som visserligen inte har med historien att göra). De två männen som vi satt med pratade med oss och var till en början väldigt trevliga. Vi skämtade och vi skrattade och vi förde en vettig konversation i någon timme, men jag (vi?) märkte att samtalet mer och mer drogs in i ytterligheter, framför allt om etniska tillhörigheter.
Jag står ut med skämt, och jag har distans, men det finns gränser. När någon påstår sig veta hur jag och min vän är i relationer tar det stopp, åtminstone ifall personen i fråga inte har något vettigt belägg för sitt påstående. De gränserna passerades. Långt förbi. En av männen vi satt med påstår prompt att min vän är mer en kortsiktig satsning medan jag är en långsiktig. Där säger jag stopp. Också prompt. Jag kan ta mig tusan stå ut med mycket, men där är det nog. Jag bad honom förklara sig, bad honom ge mig ett enda argument för sin åsikt, men det kunde han för allt i världen inte.
Och det rinner över. Jag tackar för mig, jag går. Bestämt. Tack gode gud för det.

För ett år sedan hade jag inte sagt något. För ett år sedan hade jag lett ett snett och falskt leende och skrattat lite nonchalant avståndstagande.
Tack gode gud för det här året och tack gode gud för att jag inte tar skit. Nu är det nog. Dags att betala tillbaka!

För en gångs skull kände jag mig tillfreds med vad jag gjorde, hur jag betedde mig. För en gångs skull gjorde jag rätt.

Att ha eller inte ha tv.

Verkligheten här hemma är inte som verkligheten på Gotland.
Här finns tv.
Tv är förrädiskt.
Påminn mig om vad jag gjorde om dagarna det senaste året.
Jag kan nämligen inte ta mig för att göra något. Alls.
Och eftermiddagstv suger.

Nu är det dags att städa klart rummet.
Har varit hemma en vecka nu.

Det är dags. Suck.

flyttkartonger!

Jag dör!

Flyttkartongerna har tagit över mitt liv. Har tagit över mitt rum. Har tagit över mig. Vad säger ni om den här bilden i en inredningstidning?!

(Alex, Jacob - jag hoppas ni förstår varför jag inte kan ta hem er hit... Om inte så skit samma. Ni får inte komma hit så länge det ser ut så här.)

Hemma igen.

Nu var man hemma i Skåne igen. Det är väl bra på de flesta sätt och vis. Men det finns något som säger att det här är en mellanlandning. Det kanske har att göra med att jag lever i mina flyttlådor och inte vill packa upp dem. Jag tror innerligt att jag kommer få en lägenhet snart, men verkligheten knackar på mest hela tiden. I helgen var det demonstration/ockupation av lokaler/storskalig polisinsats i Lund. Bostadsbrist och protester och fan och hans moster. Jag blir trött.
Rummet här hemma har farit illa. Dammigt och jävligt, jag har städat i två dagar och ser fortfarande inte någon skillnad. Har sorterat bort halva min garderob men kan ändå inte få in de kläderna jag har i skåpen.
Men jag är ju i Skåne. Här ordnar sig allt... ja. Suck.

nu är det slut

Ja, lördag eftermiddag/kväll här i Fårösund. Sista eftermiddagen/kvällen här i Fårösund. Igår var det skolavslutning med allt vad det innebar, efter det blev det grill och öl och vin hos Ludde på Fårö, och idag har det varit städning och avskedstagande av lördagsåkarna.

Det är ganska skönt att inte fatta att det faktiskt är på gång att ta slut. Det är bara fjorton timmar kvar här. Många sista-grejer som händer hela tiden. Sista blogginlägget från världens ände, sista gången man käkar middag i skolans skabbiga kök, sista gången man sitter på trappen och dricker kaffe med finska vännen...

och så vidare

Och sen är jag hemma i Skåneland igen. Kära Skåneland, det ska bli skönt att ses igen!

södra Gotland ftw

Imorgon bitti bär det av till södra Gotland i två dagar med Therese, Johanna och Sara. Vi ska titta på saker man ska ha tittat på efter ett år på ön. Jag har inte sett mycket mer än Fårö, Fårösund, Visby och väg 148 mellan de två senast nämnda... Så är det, men så ska det inte förbli.

Idag har varit en... dag. Jag vet inte om den är bra eller inte, men det bra överväger nog. Vi har haft vårt allra sista textsamtal, which is sad, vi har solat och läst och spelat kubb, which is good, och jag har sprungit i elljusspåret och gymmat, which also is good, och vi i klassen gjorde en semikollektiv nostalgisatsning genom att kolla på Lilla sjöjungfrun. Också bra.

Det kan ju verka överlag positivt, kan man tycka. Men ser ni, där finns ett moln på denna klara pepphimlen - att sola och läsa samtidigt innebär allt som oftast att man bränner sig, så även denna dag, som ändå inte inbjudit till så mycket sol. Hursomhelst har jag bränt mig på baksidan av benen, framför allt i knävecken. SMÄRTA!!!

Efter Lilla sjöjungfrun kunde jag knappt räta ut benen så strama och brännande de var. Så jag gick ner till tv-rummet där Ella-tjejerna satt och skulle kolla på V för Vendetta, och Liv blev min räddande ängel. Utan egentliga förhoppningar frågade jag henne ifall hon hade kylbalsam, och vad tror ni att hon gjorde om inte fiska upp ett engångsprov kylbalsam ur jackfickan! Helt osannolikt, men mycket bra!

Så - lista:

Positivt:
sol, bok, kubb
Lilla sjöjungfrun
träning
kylbalsam

Negativt:
sista textsamtal
läskig solbränna

trött

Jag är helt slut. Förstår inte varför jag är så outhärdligt trött. Matt. Har inte ork att göra något, och det finns inte tillräckligt med tid för att göra inget.
Hade en illusion om att vetskapen om otillräcklighet motiverar. Men så är det inte. Vetskapen om otillräcklighet dödar, suger ur all lust och energi, lämnar tomma skal och smutsiga lakan. Lämnar halvfulla glas med apelsinjuice där koncentratet skiktats mot vattnet. Odiskad disk med intorkat potatismos.
Lämnar ofärdigt.

Skåne - here I come

Ja. Om elva dagar är det slut på det här året. Slut på Gotland + Annelie. Slut på det goda livet när man slipper ta itu med saker. Sen bär det av till Skåne igen. Jag saknar visserligen hem och alla människor där, men allt är struligt just nu. Hade varit lättare att stanna. Men nej, för om fjorton dagar ska mitt nuvarande hem hyras ut till sommarstudenter. Så jag blir utslängd. Utan någon möjlighet att komma hem.
Eller, hem kommer jag. Men inte mina saker. 25 kg får jag ta med mig på båten, ifall jag inte har fordon. Och det har jag inte... Och även om jag hade haft det så har jag inget körkort, och ingen förare till min tjänst. Mitt hopp står till pappa. Och det vet jag inte hur det går...

Så - Skåne, here I come! Men jag lämnar mitt liv här på Gotland.

DHL tar 245 .- för att skicka en låda på 45x42x30 cm. Jag kan skicka hem mitt liv för 2000.-, det känns ju pepp.

Har någon något briljant förslag som jag inte tänkt på, tveka inte att höra av er!

tandborstnysning

Har efter noggranna studier kommit fram till följande slutsats:
stor spridningsradie är att nysa när man borstar tänderna framför spegeln

Maj förra året.

Maj förra året är som bortblåst. Minns inte vad jag gjorde. Jobbade antagligen mest.
Jag har en känsla av att maj detta året inte kommer bli lika anonymt. Det är bra. Det är så det ska vara.

Idag ska vi drägga i klassrummet med säsong tre av supernatural och massor med godis. Utanför fönstret kommer solen locka, men av någon outgrundlig anledning kommer vi ändå inte lämna det trygga, mörka klassrummet. Jensen Ackles och Jared Padalecki kräver vår fulla uppmärksamhet.