self pity och höst

Det är så enkelt att få det att låta som att det är väldigt synd om en. Man måste bara ta till de rätta medlen.

Men idag är det inte synd om mig.
Jag har det bra. Jag trivs. Jag är dessutom klar med både hemtentan i Dräkt- och interiörhistoria och analysen av Virginia Woolfs 'Mot fyren'. Och jag har ätit massa gott idag. Och hösten har kommit. Äntligen!

Min älskade höst! Med stickande luft i lungorna och med sjalar och med alldeles för tunna kläder och med filtar och kaffe när man kommer in utifrån. Det är höst i Skåne, and I like it.

Får man göra anspråk på en årstid? I så fall gör jag det.

hor o fucking skop

Jag måste säga en sak.

Litteraturvetenskapen.

Tentauppgift igår:
Läs och analysera epik, lyrik eller dramatik. Alltså: läs en massa sidor, läs dem igen, analysera dem, tolka dem, presentera dem. Massa läsning, massa jobb, massa åtaganden. Klart tills onsdag.

Metro

Horoskopet för stenbocken (mig) igår:
"Känn inte att du måste hinna med och klara av allt. Försök istället koppla av lite mer - kanske med en bok."

Are you kidding me?!?! En fucking BOK?!
Jag har inte gjort annat än läst böcker från pärm till pärm sedan den första september.

Ja, life's a bitch and she's laughing at me.
Så är det.

Jag har inte så mycket mer att säga. Det sammanfattar allt. Till och med horoskopet hånar mig...

onsdag

Planer för dagen:

gruppanalys av Tomas Tranströmer 9-11.

Ungefär så.

Jag har klippt mig, blev hemskt inspirerad av Saras nya hockey. So I got one for myself.

begravd

Jag är begravd i kurslitteratur. Sitter vid matbordet med en urdrucken kaffemugg och kurslitteratur i högar. Tre högar, to be precise. Litteraturvetenskap och dräkt- och interiörhistoria är ganska kämpigt. Idag har jag gett mig i kast med att undersöka bekvämligheten i de furstliga renässansdräkterna runtom i Europa under 1500-talet. Bit i den, ni. Det går sådär, kan jag ju erkänna.

Men det finns ett begrepp inom det här, först nämnt i Castigliones "Book of the Courtier" (en etikettbok för hovmannen): sprezzatura. Detta begrepp rymmer den underligaste av alla idéer jag har sett. Men det är kul. Jag tänker Dorian Grays porträtt av Oscar Wilde, rent spontant.

Grejen med sprezzatura är att det inte riktigt går att sätta fingret på. På hemsidan http://wso.williams.edu/~espence/sprezzmeaning.html citeras det från boken på engelska. Jag gav mig på en halvkass översättning från den engelska översättningen:

"Det är en konst som inte verkar vara en konst. Man måste

undvika tillgjordhet och alltid utöva en viss sprezzatura, förakt

eller vårdslöshet, för att kunna dölja konsten, och få allt som görs

eller sägs att verka göras helt utan ansträngning och utan en tanke

därom... Uppenbar ansträngning är motsatsen till grace."

.

Vidare på hemsidan står det (också översatt):

"Den viktigaste aspekten i sprezzatura är dess tvåsidiga natur:

det involverar en medveten ansträngning som förkläs av en

överskuggande handling. Saker som kräver ansträngning ska

utföras helt apropå."

Jag tycker om begreppet, men det känns kanske lite förlegat. Idag vill vi alltid berätta om hur mycket vi arbetat för att ha kommit dit vi kommit. Förvisso kanske ett mer humant sätt att se på sin tillvaro; sprezzatura är ett väldigt ytligt, väldigt resultatinriktat och, kanske framför allt, arvsinriktat sätt att se på saker. Men bara grejen att verka så nonchalant och totalt ointresserad av det man tar för sig. I like it.

Ja, ännu ett sätt att lyckas undvika plugg. Men nu har jag i alla fall försökt förklara begreppet för mig själv också, lyckats ganska bra, till och med. Back to renaissance England, then.

morgon.

Nybryggt kaffe, kopp nr. 2. Kurslitteratur, anteckningsblock och en kulspetspenna från Töreboda kommun. Springande barn i lägenheten ovanför.
Mest en stillastående väntan på ett avbrott.

Jag har inte skrivitskrivit på mycket länge. Förlorar mig mer och mer i en annan, konkretare värld. Hittar inte ron eller glöden just nu.

Notering:
Jag måste ha en lampa i vardagsrummet, mörkret gör mig galen!

ganska kass

Jag kom inte på det förrän Jacob sa det i förrgår, men jag är värdelös på att uppdatera min blogg. Och kombobloggen för den delen.

Men nuså, en kortis.

Jag har kommit in på Litteraturvetenskap: Grundkurs i Lund. Det krävdes lite tjat och att jag dök upp på uppropet och lite tjat till, med hjälp av Alex, and I'm as good as in. Har inte fått skriftligt besked än, men muntligt först ett nej, sen ett nja och till sist ett: "Jo, men då är du inne.". Det kändes bra.
Och det är sjukt roligt och inspirerande. Igår analyserade vi 'Den lilla sjöjungfrun' av HC Andersen, det kändes lite som att vara tillbaka på textsamtalen på Gotland. Jag saknar dem, saknar diskussioner och konversationer. Får inte tillräckligt av det här nere.

Så nu sitter jag, från att ha haft halvtidsstudier och inte jobb, till att ha 150% studier och jobb varannan helg. Det är... mycket. Får se hur mycket som hinns med. Prio ett är litteraturvetenskapen.

Och ikväll har Alex, jag och Jacob varit och sett Miyazakis nya film Ponyo på Kino i Lund. Den var toksöt! Jag vill också ha en fisk som heter Ponyo som har röd klänning och rött hår och ler med hela ansiktet! Och jag vill ha den nu!

Såja, nu har jag stillat min känsla av otillräcklighet för den här gången.
På återseende, mitt herrskap.

Notering:
Herrskap, finns det någon kvinnlig motsvarighet i språket? Jag kan i skrivande stund inte komma på någon, så i brist på annat och inte alls i något genusrelaterat syfte valde jag herrskap som avslutningsord. Jag funderar på andra -skap som finns i samma sfär av ord, där kommer jag bara på sällskap. När jag slog på herrskap på wikipedia hittade jag som översta sökträff Herrskap och tjänstefolk, som jag för övrigt aldrig sett. Nyårsplaner? Jaja, är det någon som har något att tillägga om ovanstående så är det bara att göra så. Jag tycker om att bli upplyst...

So enlighten me!