Ibland känner man det som att man låtit det rinna som sanden mellan fingrarna. Bara förbi. Och det känns som att man borde tagit vara på det. För en dag är det förbi.
Och det finns folk som alltid betytt något, som alltid fått vara ens teddybjörn. Vare sig de varit i närheten eller på andra sidan jorden. Som alltid funnits där.
Det är när de försvinner man märker att det blir tomt, som det känns att man borde ta tillvara.
Det är så det känns...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar